Text

Komp år

1993

Besättning

saxofonkvartett

Durata

ca 6 min

Uruppförande

Ingesunds Musikhögskola

Ort

Ingesund, Arvika

Framförd av

Oslo Diplomkvartett, dir Jorma Panula

Förlag

tonsättaren

I egenskap av medlem i Ingesunds tonsättarförening, blev jag inbjuden att få vara med i en kompositionsworkshop för Sven-David Sandström. På Ingesund pågick en masterclass för saxofon. Tanken var att vi därmed skulle komponera för saxofon, närmare bestämt saxofonkvartett. Jag flyttade således ner till Ingesund lite innan ordinarie terminsstart. Något som skulle förändra mitt liv! Detta var mitt första möte med Sven-David Sandström och det var då han öppnade dörren för mig till tonernas magiska värld! Jag satt uppe hela natten för att färdigställa kvartetten – jag åt sockerbitar minns jag! Självaste Claude Delangle provade att spela sopranstämman, som var hög, mycket hög! Jodå, det skulle de visst klara av, tyckte Sven-David! (Senare spelades den dock av Ingesunds saxofonkvartett med Andreas Ralsgård på sopransaxofon, då oktaverade vi ner solot, och det blev också fint). Jag hade missuppfattat när Sven-David sa att han brukade lämna paustakter utan paustecken, dvs helt blanka/tomma. Men jag skrev inte in några pauser, dvs inga fjärdedelspauser, åttondelspauser, sextondelspauser…Detta gjorde Barcofonia mer svårspelat än det egentligen var…Självaste Jorma Panula, dirigentprofessor kom in just när jag skulle dirigera mitt Barcofonia. Sven-David såg att han inte kunde hålla armarna stilla, så han frågade om han ville dirigera mitt stycke. Visst! Efter ett tag slog han av och frågade mig om dynamik mm: (läs med finsk brytning) ”Hur vill du ha det här?” Jag blev nervös o stressad, o svarade inte tillräckligt fort. Då säger Jorma Panula något klokt, jag aldrig kan glömma:
(läs med finsk brytning) ”Du behöver int´ bestämma för hela livet. Hur vill du ha det just nu!” Tyvärr blev det ingen inspelning, men upplevelsen av att höra min musik för första gången spelad av en professionell ensemble, dirigerad av en dirigentprofessor, tillsammans med min kommande lärare och mentor i komposition, Sven-David Sandström, är ett minne som jag vårdar ömt. Kuriosa, jag skrev transponerat och inte klingande… Då var jag 22 år…